När kylan inte släpper ut oss, då får det bli innesök ...inne får bli ute

Vinter är inte bara vinter på endast ett sätt.  Nädå, den visar upp en mängd olika sidor av sin vinterhet.

Igår hade vi 26 grader KALLT, idag är det "bara" 15 minusgrader och solen skiner så vacker och skön och gör så att snökristallerna gnistrar som i en vintersaga.

Våra ryska tjejer, dom viker inte för kylan i första taget,  dom verkar tåla en hel del,  medan andra musketörer klarar upp till 15 minus, medan maxgränser för andra ligger på 10 -12 minus. Har inte riktigt kommit underfund med min köldgräns ännu.

I går när kölden slet hårt på oss alla, hade vi stora sökardagen. Jag gömde godis i vartenda rum, de som är extra noga och tar lååång tid på sig , fick sin sök plats, de något snabbare fick sin och de snabbaste, de som lägger in högsta växeln redan i starten, de fick sin plats.

Är så spännande att stå och smygkika på hur de alla har helt olika sätt att ta sig an sökandets utmaning

Ladushka har kommit på att det finns små varelser som trippar runt under snön. Det är nu hennes stora intresse. . Hom gör som räven, lyssnar noga, så noga, lägger öronen åt alla håll, för att,  när hon tror sig  ha pejlat in mössens position, göra störtdyk. Har inte sett att hon fått tag i någon mus ännu, trots sin ihärdighet . Ibland, när kylan inte är så  förödande kylig, får  hon glatt sökar sällskap av Paqui, Nika, Rona,Harry och Florina, då är hon som allra lyckligast, för sällskap är det absolut bästa som finns och när också matte modigt trotsar kylan och förenar sig med musjagargänget, då blir hon alldeles till sig av glädje och kommer  springande i en väldig fart fram till mig , för att ge mig en glakram, som för att säga  "störtkul att du också vill vara med , matte" sen lika snabbt tillbaka till sin, för dagen , utsedda favoritplats, den där det piper som mest

Vintermysiga njukiskramar från oss alla i norr

en mysig jul ... fast... på ett annat och nytt sätt

Tomtar hade vi ... jorå. och julfina hade vi alla gjort oss
För första gången på mycket, mycket länge, var det "bara" Mats , jag och våra 11 musketörer på julafton. Vi brukar vara 15-20 personer + 15 hundar. Det kändes lite annorlunda och jag märkte att jag behövde möblera om bland mina tankar en del. Från att ha tänkt julaftonstort fick jag nu krympa vissa praktiska tankar till att passa en julafton size small.

Under julen, fick Nika det stora förtroendet att prova på att springa lös

är det ett lejon måntro ... eller är det en Nika ... fasligt likt ett lejon, det är hon allt

Solen är tillbaka efter sin lååånga semester och sprider sitt ljus över oss alla, då märker man hur otroligt viktigt ljuset är för välbefinnandet

Ladushka och Nika är bästa vänner och för Nika är Ladushka en förebild.
I förgår kom ett rådjur mitt framför nasan på dom och vem kan måstå en sådan frestelse. I alla fall inte Nika och Ladushka ... de stack och var borta i över sex timmar. Inte var jag särskilt orolig för Ladushka, hon är så klok och erfaren, men Nika, vår oerfarna stora lilltjej, för henne sprang min oro omkring i kroppen. Det som ändå tröstade mig i allt, var att jag förstod, eller snarare trodde mig förstå, att hon som vanligt skulle hålla sig till Ladushka och det hade hon gjort. Det var två mycket lyckliga och nöjda tjejer som stod där på bron efter sitt stora äventyr :)

Nikas svans ser ut som en antenn :)

Ser ni glädjen som lyser ur Nikas ögon, hon blev totalt överlycklig att få springa, springa, spriiiinga
Det är och har alltid varit en särskild upplevelse att se våra musketörers lycka när de upptäcker att de är fria att springa dit de själva vill ...bara de håller koll på var vi befinner oss

Nika är en mycket go och snäll tjej, aldrig ett enda problem med de andra musketörerna, hon bara smälte in i flocken på en gång. Hon älskar närhet, ofta, ofta kommer hon och lägger sina tassar, försiktigt, så försiktigt runt halsen och ska kramas. Hon är en stor mystjej.

Från Oss Alla ... Till  Er Alla ...Önskar Vi .... Ett Gott Nytt År ... med nya spännande utnmaningar
Innerligt Varma NyårsKramar

När Florina vågade ta emot och öppna sig för livets möjligheter.. När hon vågade tro att livet hade en plats bokad också för henne ... då ...

Florina i sökartagen

bränns det matte?

är jag nära nu?

Jaaaa, du är jättenära.

När jag ser på bilden blir jag varm långt in i själens alla vrår.

Denna mystjej som länge trodde att hon inte fick synas, inte höras och att kärlek absolut inte var ämnad för henne. Hur hon bara förväntade sig stryck och obehag och  att se henne nu, hur hon vågar ta emot, vågar ta plats, hur hon månar om alla i sin flock, hur hon har slutat "be om ursäkt att hon finns till" Hur hon älskar att finnas till ... och bara vara.

Hur hon och alla hennes musketörkompisar varit/är mästare på att visa mig, att allt är möjligt, trots att de ibland, har haft mycket svåra och smärtsamma livsupplevelser med sig i bagaget.

Tänk er att bli utslängd ur en bil i hög fart, bara för att de man bott hos ledsnat och ville bli av med en, ville att man skulle dö, tänk att få ta emot mycket stryk och sparkar, bara för att man finns till och "bara" är den man är ... en vänlig liten hund-flicka, som bara vill tycka om och bli omtyckt.

Inte kan jag annat än känna vördnad, glädje och respekt inför hennes mod och hennes milda väsen 

och av att ha fått möjligheten/äran att lära känna och dela liv med denna härligt kloka tjej

Åren de ilar de på snabba tassar ... i januari fyller hon tio år!!

Att våga prova något nytt, något man aldrig förr gjort och inte trodde att man kunde... det ni, är kraftfull näring för självförtroendet som växer så det knakar

 Varje dag törs Nika prova på något nytt och för varje gång hon vågar, växer hennes självförtroende.Vore inte dumt att själv ha en coach som peppade mig att våga mer och mer och som säger "bravo, du fixade det", när jag vågat det ovågbara.

 Favoritplatsen  .. Tänk .. vi som tyckte att Nadia var hyfsat stor

På väg in efter en utetur, här övar vi sitt innan insläpp och när alla sitter ... varsågod Nika, varsågod Charlie .... en efter en efter en......elva gånger.... duktiga har de blivit

Besök hos veterinären ..

Nika har  hälsat på hos sin toppenveterinär. Det gick riktigt bra, tills, öronen skulle kollas, då ville hon inte alls vara med längre, så det blev en lugnande spruta. Höger öra vara inflammerat, så det var inte konstigt alls att hon värjde sig för smärtan.Vi går hos två fantastiskt duktiga, kunniga, inlyssnande ..... veterinärer. De går så lugnt tillväga, allt för att hunden ska känna sig trygg. Så vi, hussar o mattar, kan inte annat än känna oss trygga och helt lugna när vi lämnar över ansvaret, känner verkligen att de bryr sig om. Tack Björkstaden för att just ni finns.

Husse har fått ta emot Nikas fulla tillit och kärlek från dag ett,

mig är hon fortfarande reserverad mot.

De flesta musketörer har i början varit reserverade mot män, (utom Charlie, som också hon älskade Mats från första stund) men med Nika är det tvärtom

Så nu får jag känna hur det ska ha kännts för Mats den första tiden, när det bara var mig som de tydde sig till

Nu är det min tur att försöka visa att hon kan lita även på mig, min tur att göra mig förtjänt av hennes tillit

En ny utmaning att ta sig an.

mysgoa Nika

 Så hon älskade att vara ute i skogen. Vi visade henne några av våra favoritställen och hon sniffade och undersökte det mesta med stor iver. Ni ser ju ... svansen uppe och hållningen öppen och fri-modig. Gissa om en liten matte gladdes stooort

Musketörkompisarna accepterade hon på en gång. Inte en enda gång har jag hört henne morra eller skälla.

Kramar är det bästa som finns, tycker Nika, så vi stannar till då och då för att utbyta kramar, för då går den fortsatta skogsfärden på extra lätta tassar.

Får jag lov att presentera ... NIKA

Här har ni mig .. Nika.  Äntligen ...  äntligen har jag fått ett alldeles eget hem, som jag har längtat så länge efter.

Lite skygg är jag inför allt det nya. Matte och husse har ju kikat på Hundsamarits video som handlar om mig. Så de visste precis vem de väntade på, men jag hade ingen aning alls vart jag skulle, eller till vem. och långt fick jag resa för att komma dit. Inte konstigt att jag är lite fundersam och småskraj så här i början

När husse kommer hem från jobbet, då tar jag emot honom allt vad jag bara kan.

Fösta natten här hemma, var jag jätteledsen, allt var nytt och fast jag längtat länge efter en egen husse och matte som bara var mina, så längtade jag ändå efter Elena och alla mina hund kompisar. Fast... matte sov med mig hela natten, nåja sov gjorde vi inte precis, för jag var bara så rädd och ledsen, så matte tröstade mig, masserade mig och "suckade och gäspade" allt vad hon bara orkade. För hon hade läst en bok av någon som heter Turid, som heter "lugnande signaler" Och det har visst fungerat med alla mina nya kompisar, så matte hon gäspade och suckade hela natten plus att vi gick ut och gick i den svarta natten .

Vet ni .. att nu har jag till och med blivit en musketör, det känns fint det, att tillhöra en musketörfamilj och Ingen enda musketör har morrat åt mig, bara Ladushka .... pyttelite