Nika ett mellanstort charmtroll ....

 ... på äventyrligheter med husse. Denna dag, då husse skulle kolla upp skidspåret, en mil långt, då fick bara Nika följa med.Det blev timmar av " lyckligheternas lycklighet"  Lite ovant var det förstås  i början, för hon är ju van att gå på nya upptäcks färder med en hel flock, men sen bara njöt hon av att ha första tjing på kära husse.
Då och då delar vi på flocken, bara  för att de ska få mer "egentid" med oss och även för att de ska få möjligheten umgås med en eller två musketörer i taget.. Oftast så leker Nadia och Rona med varandra, killarna deltar ibland, när vi så "byter" musketörer, börjar de leka med de andra som är med, vilket betyder att de börjar leka på nya och andra sätt.
Och även vi två "tvåfotingar" vill så klart få möjligheten att rå om och ägna oss åt en  eller två/tre i taget. Det är mysigt och givande att emellanåt, byta om och förändra i flocken, för oss alla ...fast... allra mysigast, tycker vi nog alla att det ändå är,  när vi går ut i samlad "trupp"

Efter en månads "stillhet" är mina fötter åter på vift i skog och mark ...

 Vi längtar efter våra slädturer, men än så länge är det för lte snö i skogen, så det blir till att vandra ännu ett tag

.Solen är på väg .... upp ...  och med den, följer det efterlängtade ljuset

 Rona, Happy och Ladushka, tillsammans med hela sitt följe på en störtskön skogstur i strålande solsken och "bara" 7 minusgrader.Eftersom vintern inte bjudit på särskilt mycket kyla, är bäckarna och sjön lurigt riskabla att ge sig ut på.. Så de som vill sträcka ut, får gå i koppel ett tag

Vet ni, att, det finns tillfällen i livet, då man bara måste hålla blicken stadigt riktad mot jorden och på var man sätter fötterna och absolut inte titta uppåt. Men det glömmer jag alldeles för fort. Det kan vara en ekorre, en fågel,som fångar mitt intresse och då måste jag så klart berätta för gänget vad det är vi ser/såg... Så vips, där låg jag, "omkullhalkad"  med skadad fot. Inte kul alls, men tur i oturen att vi är två, så Mats har varit den som tagit hela gänget på tur
I ca sex veckor har vi haft rena rama isbanan, så halt att det varit näst intill förenat med "livsfara" att ge sig ut. Många är det som har stukat och brutit armar och ben, under ishalkan.
Ni kan tro att glädjen är jätteglad,  känner mig så in iiii nordens överlycklig, över att äntligen kunna slå följe med de övriga .... uuuut till skogs

Gullegubben Happy och gullegumman Rona, visade inget som helst intresse för SM-tävlingarna.
Vad Kalla, Hellner ....  hade för sig, var inget som intresserade Happy och Rona ett endaste smack ... dom tog sig i stället en skön liten "lur"  medan vi andra med spänt intresse följde och hejade på våra skidåkare
Kalla var suverän liksom Hellner