Efter en månads "stillhet" är mina fötter åter på vift i skog och mark ...

 Vi längtar efter våra slädturer, men än så länge är det för lte snö i skogen, så det blir till att vandra ännu ett tag

.Solen är på väg .... upp ...  och med den, följer det efterlängtade ljuset

 Rona, Happy och Ladushka, tillsammans med hela sitt följe på en störtskön skogstur i strålande solsken och "bara" 7 minusgrader.Eftersom vintern inte bjudit på särskilt mycket kyla, är bäckarna och sjön lurigt riskabla att ge sig ut på.. Så de som vill sträcka ut, får gå i koppel ett tag

Vet ni, att, det finns tillfällen i livet, då man bara måste hålla blicken stadigt riktad mot jorden och på var man sätter fötterna och absolut inte titta uppåt. Men det glömmer jag alldeles för fort. Det kan vara en ekorre, en fågel,som fångar mitt intresse och då måste jag så klart berätta för gänget vad det är vi ser/såg... Så vips, där låg jag, "omkullhalkad"  med skadad fot. Inte kul alls, men tur i oturen att vi är två, så Mats har varit den som tagit hela gänget på tur
I ca sex veckor har vi haft rena rama isbanan, så halt att det varit näst intill förenat med "livsfara" att ge sig ut. Många är det som har stukat och brutit armar och ben, under ishalkan.
Ni kan tro att glädjen är jätteglad,  känner mig så in iiii nordens överlycklig, över att äntligen kunna slå följe med de övriga .... uuuut till skogs

Gullegubben Happy och gullegumman Rona, visade inget som helst intresse för SM-tävlingarna.
Vad Kalla, Hellner ....  hade för sig, var inget som intresserade Happy och Rona ett endaste smack ... dom tog sig i stället en skön liten "lur"  medan vi andra med spänt intresse följde och hejade på våra skidåkare
Kalla var suverän liksom Hellner