Allt delar samma andedräkt - djuren,trädet, människan -- Vad är människan utan djuren? Om alla djur vore borta skulle människan dö av andens stora ensamhet. ( Hövding Seattles vädjan till president F.Pierce)


lördag 9 november 2013

HURRAAAAA!!! Jippiii!! Äntligen har det snööööat .... lite

Nikas tur att vara lös och totalt fri, att springa precis så snabbt hon vill .... och det vill hon... mycket gärna, så hon springer snabbare än snabbast, så vi har inte en chans att fånga henne på bild
Två goa kompisar, de busar, de hjälps åt att jaga ekorren som skuttar från" tallegren till tallegren" inne i in-hägnanden
Harry diggar Nadia... skarpt och Nadia, hon diggar Harry ... skarpt
Är det inte vackert så säg, med den vintervita snön, som dalat ner från skyn och lagt sig som en vacker  matta på marken ...

fredag 1 november 2013

en snuvig matte som stoppat in hela sig och sin förkylnings kropp i sin mysiga stoooorjacka

Hade gömt alldeles nykokt lever, gängets favorit, uppe i träd, på stubbar, uppe på klippor .... sen, då det tycker sig letat överallt, kommer de till mig, för att jag ska kolla upp så alla leverbitar är hittade. Lycka, när jag säger: Va` duktiga ni är,ni har hittat ALLA leverbitar inte en endaste är kvar.
Här ser ni mig i min röda och alldeles för stora vinter favorit jacka. Den är bara så toppen av många anledningar.
Den har tex. många och stora fickor, som rymmer många nödvändigheter till ett musketörgäng. Är det iskyla som råder, rymmer den extratjocka tröjor, när fyrtassarna vill kramas, då skyddar den mot ivriga tassar,den går finemang att slänga sig i snön med och göra snöänglar,  och känner man sig förkylningsfrusen, som här på bilderna, är det bara att krypa in i en omslutande kokong. Fick jacken av min lillasyster, som är ca 15 cm längre än mig, så då förstår ni, att den är alldeles för stor för en liten teskedsgumma ...
Kramis Nika ... många kramar vill hon ge oss och vi tar glatt emot
Alltså.... vilket underbart väder naturen bjuder oss på så här på höstkanten. Solen den sken så generöst gul orange och go, på vår ute tur, och lyckades även värma en snuvig liten gumma i teskedsformat
Happy och Nika har blivit jättekompisar. Båda är stora och starka så de tål lite "tuffare" tag. De springer ikapp, de brottas ... det syns verkligen att de gillar varandra
Varje ny musketör har tillfört/tillför flocken av  sin speciella och helt personliga energi. Happy är inget undantag... hans energi är av det glada slaget och han utstrålar ett lugnt självförtroende. Ladushka, som oftast håller lite distans till obekanta hundar ( om jag förstått rätt, så hade hon i sitt ursprungsland, blivit påhoppad av ett gäng gatuhundar, som tyckte att hon inkräktade på deras revir) men, hon litar på Happy och vill vara där han är , känns så fint att se henne så avslappnad i hans sällskap. Det finaste som finns, är, när en ny flockmedlem accepteras av hela flocken, för då infinner och sprider sig ett slags lugn och harmoni i hela huset.
Charmknutten Happy. Vilken kille!! Så klok, så glad, så snäll, så in lyssnande. .Inte en gång har han gjort inne och sover som en stock gör han, fram till klockan sex, då kommer han och väcker oss med glada  gooomorgonpussar  "Upp och hoppa! Det är ju morgon!" Och med sig får han de lika morgonpigga Nika, Alberto, Kenia.
Glatt delar han ut pussar och kramar till oss alla. Charlie träter fortfarande på honom,men mest för att visa att det minsann är hon själv som bestämmer.... när och om hon vill ...bli pussad.
Fortfarande är det lite svårt för honom att förstå det här med att gå i koppel, förstå, att man inte kommer fortare fram bara för att man drar.
Men, så har det varit för några av de andra musketörerna också, det har tagit olika kort/lång tid, att förstå hur man går i koppel. Men rätt som det är, med träning, så sitter det där en dag.