Allt delar samma andedräkt - djuren,trädet, människan -- Vad är människan utan djuren? Om alla djur vore borta skulle människan dö av andens stora ensamhet. ( Hövding Seattles vädjan till president F.Pierce)


måndag 6 maj 2013

10 tassar gånger 4 = 40 tassar = 160 klor

Är det inte min tur snart ...
 Nika har också hon lärt sig att uppskatta kloklippningens fördelar, det vankas ju en godbit för varje tass, godbitar, som är det bästa som finns
 Florinas tur ..
 Kenzo och Charlie håller sig framme mest hela tiden... fast de redan har fått klorna klippta ...för man vet ju aldrig,  kanske, kanske, har husse sin glömmardag just idag
 Äntligen, tycker Nika ... är det hennes tur

 Nadia blir klofin
och Ladushka, under koncentrerat överinseende av de som innerligt hoppas på att få en omgång till

Först hade vi dörren stängd, men det tyckte inte Nika om, hon trodde att husse gått ut, uuutan henne, så hon började gråta. Då satte vi dit ett kompost galler och då fungerade det hur bra som helst.
Vi har delat upp ansvarsområdena, husse ansvarar för kloklippningen, mitt område är öronrengöring + borstning och det fungerar finemang.

2 kommentarer:

  1. Vi har samma arbetsfördelning här. :)

    Härliga bilder på lurvosarna som väntar, skrattar högt här. :)
    Många klor blir det för er...jisses...

    SvaraRadera
  2. Jaaaaaa, många klor blir det, jag är mäkta imponerad av musketörernas sätt att hantera kloklippningarna och mäkta imponerad av Mats, som lyckats få allihop att fullständigt lita på honom och till och med tycka att det är roligt att få sina klor klippta . För Rona tog det sin tid, hon har varit helt otroligt rädd om sina tassar, men nu går hon med på att också få baktassarna klippta.
    De gånger ja kan märka att vi har 10 hundar, är när de ska badas, annars är jag/vi så vana, när jag ibland delar upp gänget och går ut med dom i två omgångar, då känns de som de är alldeles för få,ja, det kan nästan kännas lite tomt.:)De är ett livsglatt och snällt gäng, både att ha lösa och med varandra.

    mysvarma kramar från humlina/anna-lena och mitt musketörgäng

    SvaraRadera