Vi tände vår egen lilla brasa, för särskilt Alberto, är totalt livrädd för smällare, så vi får hålla oss hemmavid. I år fick han åksjukepiller och blev så pass "lugn" att han, i stället för att springa runt och leta ett rum där inga smällare syntes eller hördes, nu sökte trygghet hos oss andra. Som tur var, var det lite smällande i år, för det är hemskt att se honom skräckslagen och inte kunna lugna.
Pippibustjejerna i farten som vanligt ...
Nika vårt charmtroll, längtar efter friheten att få springa lös, men vårtider är farotider och vi vet ännu inte hur hon skulle bete sig om hon var lös. Vi får invänta tills all snö smält bort och vattenmassorna minskat
morgonfikat nerpackat till oss alla, mössorna på, för blåsten var i farten ... vilket är bra för då torkar marken upp snabbare
livskraften den rår som sagt, inget på, inte ens en tung lerjord
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar