HJÄRTEVARMA JULKRAMAR från OSS ALLA till ER ALLA

**********************

GOD JUL

önskar Nika och Florina 

+  hela musketör familjen

 

 

Happy birthday Happy !!

Grattis vår goe Happy, på din 6-årsdag.
I födelsedagspresent fick han det smaskigaste han vet .....ett bamsestort grisöra



 

HURRAAAAA!!! Jippiii!! Äntligen har det snööööat .... lite

Nikas tur att vara lös och totalt fri, att springa precis så snabbt hon vill .... och det vill hon... mycket gärna, så hon springer snabbare än snabbast, så vi har inte en chans att fånga henne på bild

Två goa kompisar, de busar, de hjälps åt att jaga ekorren som skuttar från" tallegren till tallegren" inne i in-hägnanden

Harry diggar Nadia... skarpt och Nadia, hon diggar Harry ... skarpt

Är det inte vackert så säg, med den vintervita snön, som dalat ner från skyn och lagt sig som en vacker  matta på marken ...

en snuvig matte som stoppat in hela sig och sin förkylnings kropp i sin mysiga stoooorjacka

Hade gömt alldeles nykokt lever, gängets favorit, uppe i träd, på stubbar, uppe på klippor .... sen, då det tycker sig letat överallt, kommer de till mig, för att jag ska kolla upp så alla leverbitar är hittade. Lycka, när jag säger: Va` duktiga ni är,ni har hittat ALLA leverbitar inte en endaste är kvar.

Här ser ni mig i min röda och alldeles för stora vinter favorit jacka. Den är bara så toppen av många anledningar.
Den har tex. många och stora fickor, som rymmer många nödvändigheter till ett musketörgäng. Är det iskyla som råder, rymmer den extratjocka tröjor, när fyrtassarna vill kramas, då skyddar den mot ivriga tassar,den går finemang att slänga sig i snön med och göra snöänglar,  och känner man sig förkylningsfrusen, som här på bilderna, är det bara att krypa in i en omslutande kokong. Fick jacken av min lillasyster, som är ca 15 cm längre än mig, så då förstår ni, att den är alldeles för stor för en liten teskedsgumma ...

Kramis Nika ... många kramar vill hon ge oss och vi tar glatt emot

Alltså.... vilket underbart väder naturen bjuder oss på så här på höstkanten. Solen den sken så generöst gul orange och go, på vår ute tur, och lyckades även värma en snuvig liten gumma i teskedsformat

Happy och Nika har blivit jättekompisar. Båda är stora och starka så de tål lite "tuffare" tag. De springer ikapp, de brottas ... det syns verkligen att de gillar varandra

Varje ny musketör har tillfört/tillför flocken av  sin speciella och helt personliga energi. Happy är inget undantag... hans energi är av det glada slaget och han utstrålar ett lugnt självförtroende. Ladushka, som oftast håller lite distans till obekanta hundar ( om jag förstått rätt, så hade hon i sitt ursprungsland, blivit påhoppad av ett gäng gatuhundar, som tyckte att hon inkräktade på deras revir) men, hon litar på Happy och vill vara där han är , känns så fint att se henne så avslappnad i hans sällskap. Det finaste som finns, är, när en ny flockmedlem accepteras av hela flocken, för då infinner och sprider sig ett slags lugn och harmoni i hela huset.

Charmknutten Happy. Vilken kille!! Så klok, så glad, så snäll, så in lyssnande. .Inte en gång har han gjort inne och sover som en stock gör han, fram till klockan sex, då kommer han och väcker oss med glada  gooomorgonpussar  "Upp och hoppa! Det är ju morgon!" Och med sig får han de lika morgonpigga Nika, Alberto, Kenia.

Glatt delar han ut pussar och kramar till oss alla. Charlie träter fortfarande på honom,men mest för att visa att det minsann är hon själv som bestämmer.... när och om hon vill ...bli pussad.

Fortfarande är det lite svårt för honom att förstå det här med att gå i koppel, förstå, att man inte kommer fortare fram bara för att man drar.

Men, så har det varit för några av de andra musketörerna också, det har tagit olika kort/lång tid, att förstå hur man går i koppel. Men rätt som det är, med träning, så sitter det där en dag.

Happy ...vilken underbar kille ...

Vi, hela flocken, visar Happy på alla våra favoritställen ... ett i taget förstås. Han njuter av våra skogsturer, det märks tydligt. Charlie hon har bestämt sig för att vara behjälplig med att uppfostra Happy och hon talar noga om för honom vad  som är ok och inte ok. Hon har också på ett bestämt och tydligt sätt visat honom, var hon minsann har sin matplats och i vilket rum hon minsann sover i. Så har hon gjort med varenda ny musketör. Rona, hon som anpassar leken efter varje musketörs personlighet och lek stil, har sprungit ikapp med Happy och så klart att hon var snabbast. Happy fick ta i allt vad han kunde, men Rona fintade bort honom hur enkelt som helst. Efteråt var Happy helt slut, men roligt hade dom. Nadia, hon har en märklig dragningskraft på de allra flesta hanhundar, Happy är inget undantag, men nu har hon skaffat sig "skinn på näsan" och fräser därför till åt honom om/när han inte respekterar hennes tydliga "lägg av"  Ladushka, hon tar det lilla lugna innan hon "släpper någon ny hund inpå livet" Damen har nämligen en hel del integritet minsann, men, jag är helt övertygad om att just dessa två kommer att bli bästa kompisar, de är lika varandra på ett sätt. Lyhörda, smarta, goa, snälla ...
Alldeles nyss, kom Happy och jag in efter en kvällstur i den mörka skogen, han börjar förstå det här med att gå i koppel, men ännu är det ingen brådska, först måste han få sniffa på alla härliga dofter, för kanske har det inte funnits samma sniffmöjligheterna i, från det hund hem som han kommer ifrån. Men i jourhemmet, hos Sophie, där han bodde i ca 3-4 veckor, innan han kom hem till oss, där har han garanterat, fått sniffa och springa och  fritt uttrycka sin livsglädje.
Happy är en underbar bekantskap, helt rumsren på en gång. Det kommer att bli toppen roligt att börja jobba med honom, för han har resurser den grabben och är så lättlärd.
Nu kallar "alla kastruller" på mitt engagemang. Ha det världsbäst alla världsmedborgare

Vi, sonen och jag, har varit hos fantastiska Sophie och hennes härliga familj ....och hämtat hem .. HAPPY

Får jag lov att presentera...Herr HAPPY, och en happy  Happy, det är precis vad han är. Och trots att han varit med om en del förändringar i sitt liv och trots att han levt ett tufft liv tidigare, verkar han vara en i grunden trygg hund kille
Han har sovit i en biabädd nedanför min säng och sovit gott hela natten, inte ett endaste knyst har jag hört.. Märkte ett tag att han längtade efter Sophie och hennes familj och bästisen Allie, "så då tog vi ett litet snack" Happy och jag, då gick det lite bättre :)
I morse tog jag med mig Happy och halva musketörgänget ut på en skogstur, sen när husse vaknat, gick vi ut en gång till med hela flocken. Det är det allra bästa sättet att introducera en ny flockmedlem och det gick hur bra som helst, men,. Ladushka, hon är en dam med integritet, så hon kommer säkert att "tala om för honom var skåpet ska stå" För Happy är inte försynt av sig precis, utan mycket nyfiken, så han vill lukta och pussa alla musketörer, för att försöka ta reda på vilka dom är, vilken damen med integritet inte är så road av.
På bilden har Happy hittat en socka med en pip boll i, det tyckte han var en högst märklig tingest, för så fort han tog tag i strumpan pep den, högt, men finurlig som han är, listade han ut, att om han tog tag i strumpskaftet, då hände inget, strumpan var alldeles tyst, intet det minsta lilla pip hördes.
Nu ska vi alla gå och ta en liten behövlig siesta.
Tack Sophie och din familj, för att ni öppnat era hjärtan och ert hem för ett oändligt antal hemlösa hundar genom åren, medan de väntar/väntat på ett alldeles eget hem och ett särskilt varmt tack för att  ni tagit så väl hand om Happy. Ni gör skillnad.... stor skillnad

just nu, i dessa härliga hösttider, tror jag, nästan, att vi bosätter oss i skogen

Alberto ser livet som ett barn ... han ser inte sin flock, så då kan flocken inte se honom.. tror han.... jättenöjd över sitt gömställe.

Vill nästan inte gå hem, vill stanna länge, länge ute i den varma höstgodoftande skogen och gänget håller helt med ..

vi vill bara njuta av tystnaden, färgerna så länge höstvärmen stannar kvar, allt annat, som städ, tvätt osv försvinner inte, utan de är kvar, men se det är inte höstvärmen och höstfärgerna

sök är bland det roligaste och mest spännande som finns, anser musketörgänget, att verkligen få använda luktsinnet till max, det är livet på en pinne det.

Nadia är inte precis den snabbaste sökaren, men det vinner hon ändå på i längden, för de supersnabba, de missar många gobitar i farten och då är Nadia där

Nika, hon kan hon, hennes luktsinnet är på topp och otroligt snabb är hon i sin" långsamhet". .Människor som träffar henne för första gången, tror ofta att hon är långsam och lite klumpig, men då har de inte sett henne "in action" Hon far fram i skogen som en blixt, så smidig och så snabb.
Fortfarande, släpper vi inte Ladushka och Nika lösa samtidigt, Då sticker de längre sträckor, men var för sig håller de koll på flocken och kommer direkt då vi kallar

En starkt focuserande Florina. Hon stirrade ut leverbiten en stund, som för att förvissa sig om att den stannat kvar, för att sen "gå till attack"

Nika vet nu ... alldeles bombsäkert .... att hon kan dra helt själv ..

Om man inte vet att man har en drag hunds ras i sig, så kan man förstås inte dra, men när man vet, då, kan inget stoppa en att göra det man kan, det man inte visste förut att man kunde. Men... NU.... VET... Nika, att hon kan, för nu vet hon att hon har Sibirien Husky i sig, ja men. då så, då är det bara å dra. :) Ni ser, helt själv drar hon, utan "storasyster" Ladushkas hjälp och stöd. Lite läskigt var det allt början, sen sträckte hon på sig och såg mäkta stolt ut, över att hon kunde.alldeles själv

Idag är det "månensdag" en dag som jag försöker låta gå i  "ju mindre man gör, desto mer får man gjort" (T. Hellsten)

Dvs, vi anstränger oss att göra så lite som det bara går. På helgerna händer det oftast så mycket, så att jag har därför satt in måndagar då vi   försöker göra så lite som möjligt.

Vi myser och ger tid till annat, sånt som går i "långsamhetens lov"

 

Ladushka inblandad i ett paddrama

När sista kvällsturen var gjord, ville Ladushka och Nika gå ut en sväng inne i inhägnaden, vilket de fick göra, allt medan vi gjorde i ordning för natten. När vi så visslade in dom, så ser vi till vår förskräckelse hur det väller massor med vitt skum ur Ladushkas mun, såg riktigt otäckt ut.
Gissade på att hon varit alldeles för närgången mot en padda, så jag torkade allt vad tygeln höll för att få bort det skummande giftet, men det var som det aldrig tog slut. Tog sen en genomblöt handduk och försökte även få bort giftet inne i munnen, och efter en stund lugnade skummandet ner sig... som tur var. Sen gav jag henne några bitar kokt kyckling, för att hon skulle få bort äckelsmaken i munnen och sen var det över. Vi höll henne förstås under uppsikt ett tag, i fall att, hon skulle bli slö, kanske kräkas, för då hade det bara varit att i ilfart besöka veterinären.
Dagen efter såg hon ännu en padda, men till vår lättnad såg vi att hon lärt sig av sin otäcka upplevelse, för hon gick bara blängande förbi den.

 

Att njuta av det man har, i stället för att focusera på det man tycks sakna ....

.... det försöker  musketörerna lära oss tvåbenta. Oavsett väder-lekar så hittar de alltid på något som är roligt och givande att pyssla med

Det är bara så, att är man en musketör, då är Livet är alltid toppen att leva ... på alla sätt och vis.

Nika, hon har fullt sjå att kolla in pippitjejernas lekar och samtidigt se efter om Ladushka hittat något spännande

Rona, vår raggsocka, ställer alltid upp på lek och på varje musketörs speciella lek sätt. Då Kenzo ville busa med henne, då var hon så varsam och lät honom busa på sitt sätt. Då det gäller Nadia, då är det brottning för hela "slanten", med Laushka är det kapplöpning, för att utröna vem som är snabbast.
Rona, hon är en glad, smart, lättlärd tjej.... men oj så envis.

Träden har nu börjat skifta färg, förr tyckte jag att det kändes så vemodigt när hösten gjorde sig påmind och när fåglarna började flytta söderut, fast nu känner jag inte samma vemod, för nu har jag legat i "hårdträning"  för att försöka lära mig att anamma musketörernas livsfilosofi ... att leva livet i varje nu-ögonblick..

Friends are quiet angels

 

En tyyyst minut för Kenzo ....

På vår favoritplats, inne i skogen, skickade vi våra allra vackraste tankar till Kenzo

 och  skogens träd, de hjälpte oss att skicka tankarna vidare, så de alldeles säkert skulle nå fram till vår mycket saknade kamrat och vän.

Kramar från alla dina musketörkompisar och din husse och matte

Du fattas oss... mycket.

Bästisar i tio år ....nu börjar de båda bli gråhåriga, men piggare damer får man leta efter .. "Du o jag Charlie, jaaa, du och jag Kenia ... visst ska vi två alltid hålla ihop."

Kenia ...

...  ger sig själv tid att vara och njuta livets eviga NUUU.

Nika.... älskar ...

..  att bli borstad .. maaaaat ... springa fort, så fort ... kramas ....busa ... och baaaaaaada ....

Alla musketörer älskar det samma som NIka, men de uttrycker det inte på samma sätt och inte med samma intensitet som Nika.... hon bara stornjuter.och det syns... tydligt
När hon ska bada, så springer hon ner till bäcken i överljudsfart.... kastar sig iiii och lägger sig så ner i vattnet med hela sig och frustar som en flodhäst och bara myser och njuuuuuter.. av livet ... av att finnas till. Hon har ett mycket varierat och rikt kroppsspråk som direkt förmedlar vad och hur hon känner och som sagts, så är hon  begåvad med mycket humor ...skratten blir många.

ska det badas så ska det badas ordentligt ....  tycker vår Nika

Ladushka på en annorlunda upptäcksfärd i polarullens rike ....

Hääääärliga sommartider, sommaren som bjuder oss så frikostigt på ett överdåd av dofande blommor och blader ... det doftar och känns sååå mycket sommar

Vi  njuter allt vad vi förmår och passar samtidigt på att plockar smörblommor för torkning. Blir, fast jag vet, fortfarande lite snopen över att de behåller sin solgula färg så otroligt länge.
Önskar er alla många magiska livsupplevelser