Gissade på att hon varit alldeles för närgången mot en padda, så jag torkade allt vad tygeln höll för att få bort det skummande giftet, men det var som det aldrig tog slut. Tog sen en genomblöt handduk och försökte även få bort giftet inne i munnen, och efter en stund lugnade skummandet ner sig... som tur var. Sen gav jag henne några bitar kokt kyckling, för att hon skulle få bort äckelsmaken i munnen och sen var det över. Vi höll henne förstås under uppsikt ett tag, i fall att, hon skulle bli slö, kanske kräkas, för då hade det bara varit att i ilfart besöka veterinären.
Dagen efter såg hon ännu en padda, men till vår lättnad såg vi att hon lärt sig av sin otäcka upplevelse, för hon gick bara blängande förbi den.
Vad skönt att allt gick bra! Otäckt när det händer våra lurvtussar något, det är som om hjärtat stannar. Rådigt agerande av er.
SvaraRaderaKramar! ♥
Godermorgon Tanja!
SvaraRaderaDet är lite märkligt, men plötsligt när något dramatiskt händer, så finns kunskapen där i ens inre kartotek. Skulle någon tvivlande frågat mig, kanske jag skulle kännt mig lite osäker på min kunskap, men i detta läge gällde det att handla snabbt.
Sen när dramatiken lugnat ner sig, gick jag och kollade upp på google och det stämde, förutom att där stod att man också kunde ge den paddagift drabbade hunden mjölk.
Skrev om detta, i fall någon annans hund skulle råka ut för det samma, för det såg verkligen ruskigt otäckt ut.
Är helt övertygad om att vi människor vet mycket mer än vi vet att vi vet, kunskaper som vi sedan länge lagrat i vårt inre, men som vi inte alltid litar på att vi vet.
Ha en skön livsdag. Här vill ingen fyrfoting gå ut, regn är ingen höjdare precis, så jag har gjort upp eld i vedspisen och så slappar vi ett tag, tills de kommer på andra tankar och längtar ut till skogen
Kramisar