.jpg)
Florina i sökartagen
bränns det matte?
är jag nära nu?
Jaaaa, du är jättenära.
När jag ser på bilden blir jag varm långt in i själens alla vrår.
Denna mystjej som länge trodde att hon inte fick synas, inte höras och att kärlek absolut inte var ämnad för henne. Hur hon bara förväntade sig stryck och obehag och att se henne nu, hur hon vågar ta emot, vågar ta plats, hur hon månar om alla i sin flock, hur hon har slutat "be om ursäkt att hon finns till" Hur hon älskar att finnas till ... och bara vara.
Hur hon och alla hennes musketörkompisar varit/är mästare på att visa mig, att allt är möjligt, trots att de ibland, har haft mycket svåra och smärtsamma livsupplevelser med sig i bagaget.
Tänk er att bli utslängd ur en bil i hög fart, bara för att de man bott hos ledsnat och ville bli av med en, ville att man skulle dö, tänk att få ta emot mycket stryk och sparkar, bara för att man finns till och "bara" är den man är ... en vänlig liten hund-flicka, som bara vill tycka om och bli omtyckt.
Inte kan jag annat än känna vördnad, glädje och respekt inför hennes mod och hennes milda väsen
och av att ha fått möjligheten/äran att lära känna och dela liv med denna härligt kloka tjej
Åren de ilar de på snabba tassar ... i januari fyller hon tio år!!
