Allt delar samma andedräkt - djuren,trädet, människan -- Vad är människan utan djuren? Om alla djur vore borta skulle människan dö av andens stora ensamhet. ( Hövding Seattles vädjan till president F.Pierce)


tisdag 4 september 2012

I söndags var det en mycket stooor och spännande dag ...för då var det dags för Ladushkas stora frihetstest..

Vi kände, att nu var det var dags för Ladushka att slippa koppel och få springa helt friiii... uj,uj, så otroligt och olidligt spännande!!!Inte visste vi helt säkert hur hon skulle bete sig, om hon skulle sticka efter alla viltdofterna. och strunta helt i sin flock Tränat inkallning har vi gjort, men det var ju en helt annan sak att släppa henne lös ute i det vilda . Då vi haft/har henne i koppel har hon varken sett eller hört oss, inte ens det godaste hon vet, lever, har hon brytt sig det minsta om, bara varit focuserad på alla dofter Vi hade fått låna en pejl av grannen, för säkerhets skull.. Jag säger då bara det ... Jippiii och kullerbyttaskuttglädje ... vilken lättnad ... hon sprang i vild glädje över sin nyvunna frihet ... men ... hon höll hela tiden koll på var vi befann oss. Vi, hennes husse och matte, visste knappt till oss av lycka .Hon fixade det!!!
...  hon sprang och hon sprang och hon spraaang ...  Hennes lycka gick då inte att ta miste på. De andra musketörerna hade fullt upp med att nyfiket undrande, iaktta alla hennes förehavande, så de glömde helt bort att leka med varandra
Friii! Friiiiii!  ... att springa ... lika snabbt som  falken flyger ... minst. Rörd, stolt och glad kände jag mig
inför hennes frihetsglädje. Äntligen, min duktiga och  kloka tjej ,var det din tur att få känna frihetens vidunderliga vindar.smeka ditt lyckliga ansikte
Trött och blöt, men oj vilken obeskrivlig känsla att få sträcka ut i total frihet.

3 kommentarer:

  1. Vad härligt, bra jobbat och vilken glad hund!! Hihi :)
    Kram!

    SvaraRadera
  2. HurraHej Tanja o Mikaela!!
    Det var en myyyycket lycklig Ladushka, det var nästan som om hon inte visste vart hon skulle ta vägen...hon sprang än hit och än dit ... gladstudsande.
    Jag hade länge,innerligt önskat att också hon skulle gå att släppa lös, men vi hade absolut ingen aning om hur hon skulle hantera sin frihet. Så ni förstår vår lycka, när vi märkte att hon hela tiden höll koll på var vi andra befann oss. Min stolhet över henne visste inga gränser.
    Hurraiga gladkramar till er

    ps vi har släppt henne några gånger till med samma fina resultat, men nu kryllar det av "grönklädda marsianer" i skogen, så nu måste alla fyrtassade gå i koppel

    SvaraRadera