Nika vet nu ... alldeles bombsäkert .... att hon kan dra helt själv ..

Om man inte vet att man har en drag hunds ras i sig, så kan man förstås inte dra, men när man vet, då, kan inget stoppa en att göra det man kan, det man inte visste förut att man kunde. Men... NU.... VET... Nika, att hon kan, för nu vet hon att hon har Sibirien Husky i sig, ja men. då så, då är det bara å dra. :) Ni ser, helt själv drar hon, utan "storasyster" Ladushkas hjälp och stöd. Lite läskigt var det allt början, sen sträckte hon på sig och såg mäkta stolt ut, över att hon kunde.alldeles själv

Idag är det "månensdag" en dag som jag försöker låta gå i  "ju mindre man gör, desto mer får man gjort" (T. Hellsten)

Dvs, vi anstränger oss att göra så lite som det bara går. På helgerna händer det oftast så mycket, så att jag har därför satt in måndagar då vi   försöker göra så lite som möjligt.

Vi myser och ger tid till annat, sånt som går i "långsamhetens lov"

 

Ladushka inblandad i ett paddrama

När sista kvällsturen var gjord, ville Ladushka och Nika gå ut en sväng inne i inhägnaden, vilket de fick göra, allt medan vi gjorde i ordning för natten. När vi så visslade in dom, så ser vi till vår förskräckelse hur det väller massor med vitt skum ur Ladushkas mun, såg riktigt otäckt ut.
Gissade på att hon varit alldeles för närgången mot en padda, så jag torkade allt vad tygeln höll för att få bort det skummande giftet, men det var som det aldrig tog slut. Tog sen en genomblöt handduk och försökte även få bort giftet inne i munnen, och efter en stund lugnade skummandet ner sig... som tur var. Sen gav jag henne några bitar kokt kyckling, för att hon skulle få bort äckelsmaken i munnen och sen var det över. Vi höll henne förstås under uppsikt ett tag, i fall att, hon skulle bli slö, kanske kräkas, för då hade det bara varit att i ilfart besöka veterinären.
Dagen efter såg hon ännu en padda, men till vår lättnad såg vi att hon lärt sig av sin otäcka upplevelse, för hon gick bara blängande förbi den.

 

Att njuta av det man har, i stället för att focusera på det man tycks sakna ....

.... det försöker  musketörerna lära oss tvåbenta. Oavsett väder-lekar så hittar de alltid på något som är roligt och givande att pyssla med

Det är bara så, att är man en musketör, då är Livet är alltid toppen att leva ... på alla sätt och vis.

Nika, hon har fullt sjå att kolla in pippitjejernas lekar och samtidigt se efter om Ladushka hittat något spännande

Rona, vår raggsocka, ställer alltid upp på lek och på varje musketörs speciella lek sätt. Då Kenzo ville busa med henne, då var hon så varsam och lät honom busa på sitt sätt. Då det gäller Nadia, då är det brottning för hela "slanten", med Laushka är det kapplöpning, för att utröna vem som är snabbast.
Rona, hon är en glad, smart, lättlärd tjej.... men oj så envis.

Träden har nu börjat skifta färg, förr tyckte jag att det kändes så vemodigt när hösten gjorde sig påmind och när fåglarna började flytta söderut, fast nu känner jag inte samma vemod, för nu har jag legat i "hårdträning"  för att försöka lära mig att anamma musketörernas livsfilosofi ... att leva livet i varje nu-ögonblick..