Ladushka ... byns allra skickligaste musjägare ... om hon får säga det själv

Teastar att överföra en video här på min blogg. Lite bökigt var det, men övning ger ju färdighet, sägs det, såååå ...

Ur spåååår! Här går det undan!

Nika har också hon börjat få följa med ut på skiddrag med husse. Kuligt värre tycker hon det är att springa, och fort ska det gå, hon är verkligen en baddare på att springa och lite extra  roligt och peppande  tycker hon förstås att det är, när hon får springsällskap av "storasyster" Ladushka..
Hundaffären tipsade oss om att sätta ett speciellt "band" mellan hundarna och det fungerar jättebra för Nika, som ännu inte riktigt har fyllt på med tillräckligt mycket viljekraft o sjävlförtroende, för att på egen hand ta ett så stort initiativ som att själv börja dra ... men .. det är stor skillnad på hennes självförtroende idag mot för 4 månader sedan.När rädslan för att ta plats, för att göra sig själv synlig och att göra fel, har tagit paus, då är det mycket hon kan, vågar och förstår. (som med oss människor, vi vågar också vi massor när rädslan lämnar oss ifred)
Nika blir hellycklig varje gång hon får beröm  ... "braaavoo Nika... du kan ... du fixade det" .då växer hennes jälvförtroendet garanterat  flera centimeter.Vi ser mer och mer att bakom "tilllagsheten" finns en smart och intelligent tjej som bara väntar på att få släppa ut sig själv, ut till det väntande livet. Hon är såååå underbart hääääärlig, Ute i inhägnanden, där ger hon fritt uttryck för sin livsglädje, där har blygseln släppt, så där gladskuttar hon, snurrar hon runt, busar hon med de andra musketörerna och  där tokspringer hon, det är en sann fröjd att se henne in action.

Mina stört sköööna kompisar ...

Idag var det nära,mycket nära att Nika skulle börja dra släden, fast bara nästan

 Nika är så duktig på, att trava vid sidan av släden. Hon vet precis hur man gör. I helgen har jag provat med olika hundkonstelationer, allra bäst fungerade det med Charlie. Nika, hon kikade  då och då och lite som  i smyg ,på hur Charlie gjorde och då var det ooootroligt nära att ho började dra. Nikas självförtroende behöver ännu en del växtnäring, för att hon ska tro sig om att ta ett så stort steg och initiativ som att börja dra släden, men det kommer att ske inom kort, det är jag helt övertygad om. Visst Nika!

Man skulle kunna tro att det var Ladushka som var berikad med Sibirien Husky i sina gener, för här har vi den stora och mycket ivriga draghundstjejen.  Stark är hon som rackarn, så när hon hänger med oss andra ut på släddrag, är hon så mycket starkare än alla de andra, så släden drar hela tiden åt höger. Därför ser husse till att hon får utlopp för sin stora dragkraft genom att de två kör skiddrag. Det diggar hon skarpt.

finns inget som heter " jag har inte tid.." när det gäller kramar

 Nika, hon behöver många kramar, många gånger om dagen och då får hon det. Det ju så lätt att ge, tar ingen lång stund och gör henne så glad och förmedlar --- att hon är älskad och sedd

Mjuka Nika, vår elfte musketör, så innerligt glad är jag, att vi adopterade henne. Hon passar så bra ihop med oss alla och vi passar så bra ihop med henne

vi behöver då inte skaffa katt ...

Varje ny musketör har sin alldeles egna personlighet och stil, som den tillför flocken. Nika är så mild och snäll. Hennes goa energi sprider sig till oss alla.. Alberto har en gång i början flugit på henne, men Nika, hon stod bara helt stilla och såg vänligt på honom, visade absolut ingen ilska tillbaka och då  rann Albertos ilska bara bort, som "smör i solsken"   Nu leker han ofta  med henne, helt trygg  i att hon bara vill honom väl., han har ju testat.
När han i början testade Ladushka, då gav hon igen, så nu vet han var han har henne, vet de, var, var och ens gränser går.

Musjakt på G.

Ladushka har lärt upp alla tjejer i musjaktens alla finesser och hon har även emellanåt, lyckats få med mig   i grävandet, en matte som är överlycklig över  att vi ännu inte sett till någon mus

När kylan inte släpper ut oss, då får det bli innesök ...inne får bli ute

Vinter är inte bara vinter på endast ett sätt.  Nädå, den visar upp en mängd olika sidor av sin vinterhet.

Igår hade vi 26 grader KALLT, idag är det "bara" 15 minusgrader och solen skiner så vacker och skön och gör så att snökristallerna gnistrar som i en vintersaga.

Våra ryska tjejer, dom viker inte för kylan i första taget,  dom verkar tåla en hel del,  medan andra musketörer klarar upp till 15 minus, medan maxgränser för andra ligger på 10 -12 minus. Har inte riktigt kommit underfund med min köldgräns ännu.

I går när kölden slet hårt på oss alla, hade vi stora sökardagen. Jag gömde godis i vartenda rum, de som är extra noga och tar lååång tid på sig , fick sin sök plats, de något snabbare fick sin och de snabbaste, de som lägger in högsta växeln redan i starten, de fick sin plats.

Är så spännande att stå och smygkika på hur de alla har helt olika sätt att ta sig an sökandets utmaning

Ladushka har kommit på att det finns små varelser som trippar runt under snön. Det är nu hennes stora intresse. . Hom gör som räven, lyssnar noga, så noga, lägger öronen åt alla håll, för att,  när hon tror sig  ha pejlat in mössens position, göra störtdyk. Har inte sett att hon fått tag i någon mus ännu, trots sin ihärdighet . Ibland, när kylan inte är så  förödande kylig, får  hon glatt sökar sällskap av Paqui, Nika, Rona,Harry och Florina, då är hon som allra lyckligast, för sällskap är det absolut bästa som finns och när också matte modigt trotsar kylan och förenar sig med musjagargänget, då blir hon alldeles till sig av glädje och kommer  springande i en väldig fart fram till mig , för att ge mig en glakram, som för att säga  "störtkul att du också vill vara med , matte" sen lika snabbt tillbaka till sin, för dagen , utsedda favoritplats, den där det piper som mest

Vintermysiga njukiskramar från oss alla i norr